på soffan när jag kom hem vid sex. Sonen la sig bredvid för att titta på tv och slocknade, han också. Efter en timme var jag återställd och kunde fixa till lite mat till oss tre, sonen, dottern och mig. Sonen verkar väldigt trött och piggnade inte till förrän vid nio. Vill skriva lite varje dag här på den här bloggen. Vet förstås inte om jag hinner eller orkar varje dag. Men jag har ett enormt behov av att skriva ... och en idé om att vara sann. Att säga det, att jag ska vara sann, har jag märkt, kan ge människor idéer om att få reda på smaskiga detaljer om mörklagda händelser i livet(gärna sexuella), men det är inte min tanke. Min tanke handlar om att jag vill bli fullkomligt sann mot mig själv. Jag vill se vad jag har för föreställningar och illusioner om vad livet innebär, och sedan vill jag genomskåda dem. Jag tror att det är det enda sättet att bli fri. Och att bli fri är min dröm. Fri från vad? Från begränsningar och rädslor. Ja, det är kanske samma sak. Det är inte alltid lätt att vara sann. Det finns så mycket som skymmer sikten, så mycket som är jobbigt att se på, jobbigt att beröra, smärtsamt att förstå. Men OM jag vågar ... då är allt möjligt. Just nu oroar jag mig för sonen. Och vet inte vad jag ska göra åt det. Ligger det utanför mig? Det vill säga; behöver jag vara orolig, eller är det något inom mig som triggas, något i mig som berör gamla känslor? Det vore lätt att säga att det inte har med mig att göra, att oron i sig är "sann". Apropå att önska sig en kärleksfull, god, vän och älskare till livskamrat ... det kunde också bli en bra förebild till sonen. Tror han behöver det. Ack, ja. Annars är allt som det ska. Borde visualisera fram lite bättre ekonomi, bara. :-) Mer tid i morgon till att skriva, kanske. Om jag orkar efter att vi julshoppat ... godnatt alla vackra människor och sov så gott