att sitta framför en vedeldad ugn och baka bröd en hel dag. Det är varmt, och det är mysigt. Min mor berättade om en tradition som hennes far hade i sin barndomsfamilj. Man bakade allt möjligt innan jul och alla barnen fick en hög med bakat. I botten fanns en brödkaka av varje slag man bakade(allt var gjort i "barnstorlek"), ovanpå det låg en julbulle, ovanpå det en kaka av något slag och överst låg det smaskigaste, någon form av godis. Dessa julhögar sparades ofta till långt in på våren. Nåja, jag förmodar att godiset gick åt rätt fort. Men när det väl skulle ätas var brödet ofta hårt och gammalt. Det kunde vara det enda de fick på jul. Det är inte så länge sedan. Så mycket som förändrats på kort tid. Men jag har haft en underbar dag i dag. Båda mina barn var med en stund och nu på kvällen har vi röjt hemma i köket och tittat på film. Kan man ha det bättre? Tror inte det. Känner mig ordentligt grundad, stabil på något sätt. Ryggen försöker fortfarande tala om något för mig ... vad vet jag inte. Men antar att det ger sig. Tiden rullar på och jag tycker att det är svårt till och med att få tid till att svara på sms. Ändå är jag inte alls stressad. Känner mig oerhört mycket här och nu. En sak i taget. Drömde inatt att hela revygänget var hemma hos mina föräldrar och fixade i ordning saker. Min far körde en traktor (?) när min kusin kom och drog ner honom från den. Kusinen sa att han var för gammal för att köra traktor. Min far gjorde snällt som han blev tillsagd. En kvinna började håna min far för hans tillkortakommanden (som jag inte ens visste om, visst är han gammal, visst är han lite glömsk ... men så farligt var det väl inte?) och jag blev rasande. Fullkomligt rasande. Jag slet tag i hennes skjortkrage och väste henne upp i ansiktet att hon skulle ha respekt för min far. I drömmen mindes jag vad jag lärt mig; att agg är som en ögonbindel för klarseendet, och visste inte om jag fick lov att bli arg. Men kunde inte låta bli. Min far kunde inte försvara sig och ingen annan än jag gjorde det. Det blev alldeles tyst bland dem som var där. Alla, inklusive min mor, bara tittade på mig. Det var en mycket obehaglig känsla av att vara alldeles ensam och av att ... så svårt att förklara ... ha tagit ansvar för någon jag inte borde behöva ta ansvar för, som dessutom inte förstod någonting. Som att jag var den enda personen där som mindes medmänsklighet och vad det betyder. Men det var jag som var "fel".Ingen i revygänget skulle göra så. De är alla varmhjärtade människor. Måste fundera över vad det betyder. Drömmen lämnade en besk känsla kvar i mig. Min far? Över 80 och en pärla. Något glömsk, men väldigt pigg och vital. Det här är typiskt en dröm som jag inte har lust att titta närmare på. Det känns obehaglig. Även om jag i övrigt är i balans så visar den att det finns något jag borde ta tag i och som jag inte vill.Shit. Nåja, jag ska öppna mig för budskapet i den.Gonatt bloggen!