men blev också klar över att jag inte kan formulera den ännu. Symbolspråket i min dröm är som ett pussel och plötsligt föll bitarna på plats. Med det får bli mitt ett tag till.Att skriva ... ja, det är något alldeles speciellt för mig. Det är en längtan, och jag tror att om man har en sådan längtan har det också att göra med ens livsändamål. För det är jag övertygad om att vi alla har. När vi har klarat av de första stegen i Maslows behovstrappa; fysiska,trygghets-, gemenskap, och uppskattning så kommer självförverkligande. Det gäller i stort och det gäller i smått. Har kanske inte tänkt på det i samband med mig själv förut, men tittar jag tillbaka på de sista åren så har jag skapat mitt liv utifrån de behoven och den förändring jag nu känner att jag står inför kan mycket väl handla om att ta det sista steget i trappan till verkligt självförverkligande. Jag tror inte att livet ska vara ett hårt slit. Genom att bejaka sig själv och sina egna förmågor blir det en glädje att arbeta. Innan man kommer dit ska man förstås komma igenom en massa idéer om att inte vara tillräcklig på olika sätt, eller rädsla för att ta plats, eller att man inte får ha roligt när man arbetar, eller tusen andra idéer vi kan ha om vad det innebär att leva. Det finns undersökningar som visar att människor som är religiösa, mediterar regelbundet, lever i och upplever naturen, har regelbundna vanor som innefattar kontemplation, utvecklar ett speciellt område i hjärnan. Från det området utgår känslan av lycka. Alla känslor vi har ger ett gensvar i kroppen. Inte undra på att det är viktigt att göra våra tankar klara och rena. I samma stund jag låter mig dras med i en negativ tanke som någon annan (eller jag själv) förmedlar så skapar jag i min kropp ett klimat av hormoner och signalsubstanser som påverkar mig negativt. Det går att visa och känna empati utan att låta sig dras med. Vad är fakta och vad är tro? Inte alltid lätt att säga. Det som är fakta för mig är tro för någon annan. Och tvärtom. Att vår kropp påverkas av våra tankar och känslor är fakta för mig. Att det jag väljer att tro på påverkar mig är fakta för mig. Om jag då väljer att tro på det goda, på Ljuset, då är det också fakta för mig. Då mår jag bra, alltså är det "rätt" väg.Mina inre upplevelser, min inre värld är inte "tro", den är fakta. Men kanske bara för mig. Nej, det är alldeles för sent för mig. Mina ord, mina tankar känns som skärvor från en trasig julgranskula (eller pumla? :-) )jag ska inte skriva mer ikväll ... jag ska drömma vackert ... o hoppas att alla andra gör detsamma ...

Jullov! En liten sovmorgon innan det andra jobbet tar vid. Talat med en skolsköterska som bekräftar att det går något som liknar det jag/vi känner med huvudvärk, trötthet och diffusa smärtor. Det är bättre för mig, men dottern tog en hemmadag idag ... igen. Ska inte fastna här nu på morgonen, det tar ju längre tid att skriva än jag tror. Men något håller på att landa i mig och frågan är om jag har modet att erkänna det. Att vara fullkomligt sann mot sig själv kräver en massa självrespekt. Har jag det?Kan bara berätta om igår, då en ung man plötsligt slog sig ner vid mitt bord när jag tog en kopp té. Han skulle komma på massage till mig senare så han visste vem jag var, men inte mer. Han berättade mycket om sig själv, ovanligt öppenhjärtig. Så berättade han plötlsigt att han har ett fast mål som han ska uppnå inom tre månader. Han håller på att skriva en bok och den ska färdig då. Om två år ska den vara översatt till två andra språk. Sedan ska han skriva fler. Jag tänker att tillvaron ser till vi får till oss vad vi behöver. Jag skulle också kunna sätta upp ett sådant mål. Då prioriterar jag mitt skrivande. Utan mål är det något som sköts med vänster hand i händelse av tid. Mera senare.