lika fascinerad av hur stor skillnad det är på en människa (o det är ju jag som är normen i det här fallet) före hon har vilat och efter. Märkte under middagen hur okoncentrerad jag var. Hängde inte med i barnens samtal, glömde vad jag nyss sagt och brydde mig faktiskt inte särskilt mycket. Röjde efter maten, men orkade inte göra i ordning ordentligt. Barnen ville att jag skulle göra dem sällskap vi tv:n och jag kände mig kluven mellan mig själv och dem. Men fattade att jag inte var vidare trevlig som jag var. La mig i sängen och försvann bort efter två sekunder. 25 minuter senare kom jag tillbaka till verkligheten och var som en ny människa, kommunicerbar och riktigt trevlig, om jag får säga det själv. Detta kan jag glömma gång på gång. Att allt som behövs kan vara en liten stunds semester från omvärlden och så är man tillbaka på banan igen. Funderar på min dröm men har inte hittat något konkret att ta på. Att det var revygänget som var med kan vara symboliskt för att världen är en slags teater där vi spelar upp våra roller för varandra utan att någonsin visa vem vi verkligen är. ( Nu släpper jag bara på det som dykt upp när jag funderat). Känslan av att vara den enda som vet vad empati är känner jag igen från ungdomsåren, det var många gånger jag tyckte att jag stack ut ordentligt, trots att jag gjorde mitt bästa för att inte göra det. Vilken människa har inte känt så? Jag kunde alltid känna vad andra människor led av och förstod inte varför många var så kalla. Men kanske verkade jag kall själv när jag försökte stänga av och göra mig hård?Traktorn? Ingen aning. Vad kan den står för? Att köra bil har jag hört handlar om riktning i livet. Kan traktorn som blev stannad handla om min riktining i livet? Den stod ju i princip still och min ( i drömmen) virrige far körde den. Men alla personer i min dröm är delar av mig själv, så även han. Och traktorn.Min far, ja ... i drömmen var han på något sätt fullständigt oskyldig. Hans ögon var ren oskuld. Han gjorde som de andra sa och hade inte en skugga av tvivel eller misstänksamhet över sig. När jag tänker på honom nu kan jag känna att så vill jag också vara. Han betraktades som sinnesförvirrad, gådd (?) i barndom, åderförkalkad, gaggig, men på ett sätt var han fullständigt hel. Som om han såg allt gott som finns istället för rädslan. Jag vill förstås helst inte betraktas som sinnesförvirrad, men det där fullständigt oskyldiga ... tänk om vi vågade se världen på det viset ... Har haft en fin dag till. Det är härligt när barnen är här. Mötte en kvinna på en julmarknad jag var på idag och hon såg så förvånad ut när vi möttes. Du ser så ung och frisk ut, sa hon, och jag kunde se att hon menade det. Det är roligt att höra. Sist vi sågs var för snart fem år sedan, precis innan jag fick mitt sjukdomsbesked och hela karusellen drog igång ordentligt. Det är härligt att få sådana kommentarer. Nu ska jag se till att komma i säng. Måste ju inte hålla mig uppe tills jag är så trött att jag faller ihop. Det finns så mycket kärlek i världen. Det är underbart. Godnatt alla vackra människor. Dröm fint! Det ska jag göra :-)