Jag har skapat min första omröstning!

egentligen som hindrar mig från att vara helt klar i mina tankar och önskningar? Vad är det som får mig att glida bort i ovidkommande bilder och idéer när jag ska fokusera mig på vad jag vill ha och hur jag vill ha det? Är det bara trötthet eller handlar det också om en rädsla för att det ska vara sant, det där som jag är övertygad om; att vi skapar vår egen verklighet? Att jag är rädd för vad det egentligen innebär? Fru Fundersams förslag om att min dröm handlar om att jag fortsätter att ta ansvar för andra har med detta att göra. Att ta ansvar för andra är ett sätt att smita ifrån ansvaret för mig själv. Om jag tar så mycket ansvar för andra att jag inte får tid med mig själv, mer än för att vila (så att jag ska orka fortsätta ta ansvar för andra ...) så kan jag ju inte bestämma mig för hur jag vill att mitt liv ska se ut. Hmmm .... om traktorn är min livsinriktning så kördes den först av någon som inte ville någonstans och sedan stod den still. Det är väl ungefär så det känns just nu. Utan att vara negativ så kan jag nog säga att jag inte vet vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta just nu. Jag har ingen utom barnen att ta hänsyn till ... ändå kan jag inte bestämma mig. Fast jag vill förstås skriva färdigt min bok, det är nog huvudprioritet. Att det ska bli en bok över huvud taget. Och jag vill att den ska spela någon sorts roll. Och självklart vill jag att ekonomin ska bli stabil. O jobba mindre. Och så vill jag träffa en vän och älskare. Jamen, det ser ju ut som om jag vet vad jag vill! Vad är det då som fattas? Fokus. Jag tror att det är fokus. Och jag saknar fokus för att jag inte vågar fullt ut. Att lyckas. Vad skulle hända då? Ja, då skulle jag få ta ansvar för mig själv och mina val helt och hållet. Äsch, det är ett resonemang i cirklar. Jag är bättre på att tala om för andra hur de ska göra för att komma vidare än jag är på att tala om för mig. När jag tänker på det viset ... och tänker på drömmen och på att inte ta så mycket ansvar, kommer jag igen att tänka på att det är viktigt att ha ROLIGT. Jag, som är ganska rolig (tycker jag själv), fast jag har tonat ned det genom åren, behöver ha riktigt, riktigt roligt. Skratta och släppa alla krav och all ... vuxenhet. Det gör jag på sätt och vis i revygänget. Men jag kan göra det mycket mer. Så den mannen jag träffar måste kunna ha roligt! För jag har den här sidan av seriositet som har lätt att ta över. Tänk, när jag var gift kände jag det som att jag fick akta mig för att skratta. Det var inte roligt. Ska ta ett snack med ILVL igen. Att skriva lite varje dag är jättebra. Det benar upp saker för mig, även om det ser hur rörigt ut som helst utifrån. Har gått ur alla dejtingplatser. Jag vill ju PRATA och det gör jag här. Här kan jag säga precis vad jag vill utan att anpassa mig. Ska jag träffa någon får det nog bli "live". Det börjar bli dags nu ... kroppen vill bli hållen och hålla. Ska försöka göra en omröstning. Det ska väl inte vara så svårt?