att känna djupt inom sig ... det är det som är livet. Att våga öppna sitt hjärta trots risken att smärtan ska hugga tag i det. Att ge sig hän i glädjen, skönheten och lusten och låta sig uppfyllas. Att våga låta kärleken ta plats i livet, det är vad allt går ut på.Att se skönheten i det som är, att våga ha tillit trots motgångar. Att våga tro att detta inte är allt. Att se ljuset i mörkret och luta sig in i det för att ha chansen att sprida det. Att tro på sitt syfte och fullfölja det. Allt detta är liv. Och säkert mer därtill. Vi lever som öar, avskilda från varandra. Men om vattnet försvann skulle vi förstå att alla hör samman, att vi är samma sak. Vattnet är en illusion som separerar oss från varandra. Varför är vi så rädda för kärleken? Kärleken är det enda som kan befria oss från rädslan. Och vi kan bara hitta den i oss själva. Vi kan inte få den från någon annan om vi inte kan bejaka den inom oss själva. Vi kan aldrig kräva kärlek från någon utanför oss. Men vi kan visa kärlek, ge kärlek. Det är det enda som vi får mer av ju mer vi ger. Att öppna hjärtat och låta sig bli berörd. Att beröra. På alla plan. Att våga leva med öppet hjärta är att leva utan rädsla. Filmer som "Såsom i himlen" påminner mig om det jag redan vet ... och berör mig.Godnatt alla vackra, fantastiska människor! Allt gott till er och dröm vackra drömmar!

och räkningarna ska betalas. Drar på det in i det längsta. Men jag har i alla fall fått in pengar så att det mesta ska nog kunna täckas. Fick in jättemycket förra månaden, enligt mitt mått, men det var sådant som redan gått åt till marknadsföring, så jag fick i alla fall ta till extrareserven ... känns lite surt. Men det sägs ju att det är bra att vara synlig när man är egen företagare. Vet inte om jag vill vara synlig. Det bästa hade varit om folk hade kommit ändå. I en jämn lagom ström. Idag kom den unge mannen som skriver en bok fram till mig igen och satte sig för att prata. Han är väldigt trevlig. Varför ska jag ha en fråga i bakhuvudet som säger, vad vill han mig EGENTLIGEN? Han kanske helt enkelt vill prata. Början på hans bok hade han lagt ut på nätet, men jag kunde inte komma åt den när jag skulle kolla. Det bekymrade honom väldigt. En kompis till mig var här och vi tog en hundpromenad. Det är skönt med vänner som är lika ... knepiga ...? som jag är. Det blir så ansträngningslöst. Hon står också i startgroparna för att skriva. Och har gjort i ett antal år. Ändå är hon en så kallad "riktig" skribent. Kan sin sak. Nu ska jag skärpa till mig och ta itu med räkningarna.