att känna djupt inom sig ... det är det som är livet. Att våga öppna sitt hjärta trots risken att smärtan ska hugga tag i det. Att ge sig hän i glädjen, skönheten och lusten och låta sig uppfyllas. Att våga låta kärleken ta plats i livet, det är vad allt går ut på.Att se skönheten i det som är, att våga ha tillit trots motgångar. Att våga tro att detta inte är allt. Att se ljuset i mörkret och luta sig in i det för att ha chansen att sprida det. Att tro på sitt syfte och fullfölja det. Allt detta är liv. Och säkert mer därtill. Vi lever som öar, avskilda från varandra. Men om vattnet försvann skulle vi förstå att alla hör samman, att vi är samma sak. Vattnet är en illusion som separerar oss från varandra. Varför är vi så rädda för kärleken? Kärleken är det enda som kan befria oss från rädslan. Och vi kan bara hitta den i oss själva. Vi kan inte få den från någon annan om vi inte kan bejaka den inom oss själva. Vi kan aldrig kräva kärlek från någon utanför oss. Men vi kan visa kärlek, ge kärlek. Det är det enda som vi får mer av ju mer vi ger. Att öppna hjärtat och låta sig bli berörd. Att beröra. På alla plan. Att våga leva med öppet hjärta är att leva utan rädsla. Filmer som "Såsom i himlen" påminner mig om det jag redan vet ... och berör mig.Godnatt alla vackra, fantastiska människor! Allt gott till er och dröm vackra drömmar!

 

marie

30 december 2006 11:58

Att våga öppna sig och våga ge sig hän, det är minsann inte alltid lätt.

 

Alexandra

30 december 2006 18:50

nej, kanske är det, det svåraste som finns. Men är det inte det vi längtar efter och försöker efterlikna genom olika kickar? Kom jag på nu ... alkohol, droger och ibland sex ... bara för att få känna ... fast det egentligen stänger av ... nåja, skrivet utan eftertanke som ett hugskott, kanske inte alls stämmer

 

La famiglia

30 december 2006 23:06

Att låta sig beröras, ack så viktigt, men desto svårare. Jag inbillar mig att man måste ha en stor grundtrygghet för att låta sig beröras. Och hur många av oss har med sig en stor grundtrygghet från vår uppväxt. Och hur många av oss har inte lovat oss sjävla att det var just det vi ville ge våra barn. Och hur många kan ödmjukt säga att de lyckats?

Under våren ska jag leda en studiecirkel som tar sin utgångspunkt i filmen Såsom i himlen. Just nu vet jag inte riktigt vad studiecirkeln handlar om, och jag har ännu inte sett filmen. Jag ska dock se filmen och läsa in mig på studiecirkelmaterialet i god tid före cirkelstart. Det ska bli mycket intressant. Jag kanske får anledning att återkomma till ämnet i egen blogg under nästa år.

 

Alexandra

31 december 2006 00:26

Låter som en väldigt bra studiecirkel ... men jag erkänner att jag undrar lite vad kommer det sig att du ska hålla i den om du inte vet vad den handlar om och inte sett filmen?

 

Fru Fundersam

31 december 2006 12:58

Jag tror att vi i våra möten och förhållanden ofta framhåller en BILD av oss själva istället för att VARA oss själva. Då blir det svårt. Men om vi är öppna - så starka och så sårbara och svaga som vi egentligen är - och vågar vara allt detta och vågar möta allt detta hos andra, utan att vilja korrigera ... då kan det fungera. Det är väl att ha tillit. Att kunna släppa och förlåta. Att låta bli att tänka på hur det borde vara, utan att låta det vara som det är. .... Och det kan ju vara svårt att alltid ha det så. Men det ÄR häftigt och underbart när det bär. När man lever i kärlek!!!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

La famiglia

2 januari 2007 15:09

Vad det kommer sig att jag ska leda en studiecirkel om ett ämne som jag inte kan? En berättigad fråga. Men studiecrikeln som form är just att det inte är någon som lär ut vad han kan, utan man lär sig tillsammans. Att jag ska leda beror på att jag tycker ämnet är intressant, och gärna läser på lite extra inför studiecirkeln. Det görs för övrigt inom den IOGT-NTO-förening där jag är ordförande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...