länge idag. Det går bra. Visserligen var jag trött när jag kom hem, men inte gråtfärdig. Redan efter en halvtimma kunde jag resa mig och fixa till lite mat. Sonen är här; dottern är hos pojkvännen (som förresten ska ta körkort i övermorgon och är helt uppslukad av det), men när barna är här brukar jag se till så att det blir middag. Det är inte lika viktigt när jag är själv, måste jag erkänna.Mat var något av det roligaste och viktigaste jag visste för bara ... tre år sedan? Har varit obstinat köttätare, vegetarian, laktosfri, fiskätare, ja, lite av varje genom åren för att balansera upp min hälsa. Alltid lagt ner mycket möda och omsorg på maten. Alltid sett till att det varit gott. Det tror jag har varit bra. Numera äter jag det mesta (även om jag äter mycket lite kött, nästan aldrig rött om det inte är vilt eller får, och aldrig gris). Men för något år sedan tappade jag intresset. Jag vet fortfarande vad jag tycker är gott, men har mycket sällan något sug efter något speciellt. Går inte längre och suktar en hel dag inför en god middag på kvällen. Det har bara blivit ointressant. Det är märkligt hur det kan ändra sig. Jag trodde aldrig att jag skulle förlora matintresset. Nåväl, det bevisar bara att allt kan förändras. Det är det enda man kan vara säker på här i världen; att allt förändras.Men tillbaka till tröttheten. När jag flyttade hit, till mig själv för lite mer än ett par år sedan så räknade jag mig som frisk. Visserligen hade jag min svacka första sommaren när jag grät så mycket, men sedan och på det stora hela. Jag var frisk. Men när jag nu jämför så ser jag att jag har återhämtat mig enormt sedan dess. Kan fortfarande tänka med förvåning på hur mycket jag orkar. Och lite undrar jag om jag kommer att orka ännu mer? Kan jag bli ännu "friskare"? Det är helt makalöst svårt att förstå när man är sjuk och på väg tillbaka hur lång tid det verkligen tar. I alla fall har det varit så för mig. Bara att lära sig vad det innebär att vara trött har tagit sin tid. Att värk i kroppen, ledsenhet, svullna fötter, återkommande förkylningar, trötta ögon, högt blodtryck osv osv faktiskt handlar om att leva på ett annat sätt för att inte slita ut sig ... ibland undrar jag hur jag kunde vara så fruktansvärt BLIND?Antagligen för att jag tyckte att jag gjorde så mycket för att må bra, jag tänkte ju på maten, jag gjorde qi gong, mediterade, promenerade. Jag var så jävla duktig. Men jag glömde mig själv, mitt "inuti". Så nu funderar jag till och med att göra sällskap med sonen när han tittar på en serie på tv, fast klockan är över tio! Jag menar, jag fastnar ju ofta framför datorn och är inte helt färdig dagen därpå ändå ... Jag VET att bästa sömnen får man mellan tio och tolv på kvällen. Sover man då kan man sova mindre. Det är bara det att det är tiden då jag piggnar till.godnatt alla vackra! Nu gör jag sonen sällskap!