kvart över nio. Dvalade fram till kvart över elva. Trodde inte att det gått mer än en timme, så hade det gått två! Hoppade över morgonritualerna nästan helt. Pratade i telefon en timme, promenad med vovsingen, en snabb städning, så var det dags att gå till syrran och äta middag. Så gick den dagen. Väldigt fort. Men jag har gjort iordning nästan alla papper i firman och ska snart kunna lämna över till revisorn. Det känns skönt. Har ju blankettfobi och det är en stor tröskel att komma över, att greppa pappren och få dem i ordning. Har alltid känslan av att en ekonomisk katastrof ska visa sig. Trots att det inte gjort det på alla dessa år. Men anspänningen är ändå mycket mindre nu än den var för X antal år sedan. Lär mig väl en del, även om det går långsamt. Känner mig ganska nöjd med min dag. Vill gärna berätta mer om andningen, men vet inte riktigt var jag ska börja. Det är enkelt att använda sig av djupandning för att må bättre, och det är svårt. Lätt för att det bara är att göra det, just nu i denna stund, det som behövs finns alltid tillgängligt. Svårt för att det påverkar och påverkas av subtila och konkreta föreställningar i vårt medvetna och undermedvetna. Därför innebär (eller i alla fall kan innebära) ökad andningsmedvetenhet också ökad medvetenhet om ens ...föreställningar i livet, eller om livet. Allt vi känner påverkar vår kropp. Bär vi känslan av sorg så avspeglas det i vårt ansikte. Samma sak med känslan av glädje. Men det är likadant tvärtom. Skrynklar vi till ansiktet på ett visst sätt med mungiporna ner skapar det en känsla i kroppen som till exempel handlar om sorg. Ler vi med ansiktet och dessutom låter leendet nå upp till ögonen så det lyser, så skapas en helt annan känsla i kroppen. Prova!Om vi då, som ett exempel, lever med en känsla av att vi är i vägen, inte är tillräckligt viktiga för att ta plats, så påverkar det vårt kroppsspråk. Axlarna hukas en aning. Bröstkorgen dras ihop. Ett otal muskler sammarbetar för att göra kroppen mindre. Man kanske går omkring med en känsla av ett järnband över bröstkorgen. Det känns omöjligt att dra ett djupare andetag. Det ÄR inte omöjligt, men det känns så. Känslan av att inte få lov att ta plats är antagligen inget som är medvetet. Om vi börjar andas med djupare andetag kommer (inte säkert, men med stor sannolikhet) vi att utmana oss själva, därför att känslan kommer att vara att vi plötsligt tar stor plats. Det gamla mönstren i kroppen protesterar. (Ahhhh, vad GÖR du? Så här har vi inte gjort förut! Detta är farligt!) och motstånd uppstår. Motståndet försvinner om vi återgår till det gamla vanliga, trygga sättet att andas. Den här tillfälliga motståndet är något som nästan alltid dyker upp när vi står inför en inre förändring. Självklart ska man ha respekt för sina motstånd. Men aldrig låta dem styra oss. Om motstånden får styra begränsas vi mer och mer tills vi inte har något utrymme kvar. Motstånd kan se ut i princip hur som helst. Det finns något i oss, kalla det egot, kanske? som vill har kvar allt som det har varit. Egot är livrädd för frihet. Egot vill att allt ska rulla på i gamla hjulspår och ju längre vi har rullat i ett visst spår, desto svårare är det att lyfta sig själv ur det för att skapa ett nytt, bättre. Det kan också vara så att det gamla är sååååå uttjatat att man har kommit fram till förändringen utan att man varit medveten om det, och då dyker det inte upp så mycket motstånd. Att börja med en så enkel övning som att djupandas är då bara en befrielse och man fattar inte varför man inte gjort det tidigare. Så om du undrar varför du: glömmer av andningen hela tiden, tycker att det är vansinnigt tråkigt att hålla på, blir förbannad, få huvudvärk, blir ledsen (kinesiskt medicin anser att sorg hör ihop med lungor), blir trött eller får andra diffusa obehagssymptom, så har det med motstånden att göra. Forcera inte, men ge dig inte heller. Detta motstånd har en gång i tiden fyllt ett syfte, hjäpt dig att överleva. Om jag tar exemplet ovan så kan, att ha gjort sig osynlig, ha varit en alldels utmärkt strategi. Därför kan man hedra sig själv och motståndet, men också tala om att den tiden nu är förbi. Blir väldigt engagerad när jag skriver, och känner att jag skulle vilja skriva mycket mer för att förklara ordentligt. Men man ska också orka läsa.Så här kommer en övning istället som man kan göra när man är ute och går.Andas in medan du räknar stegen, exempelvis 1, 2, 3, 4 andas ut och försök att dubbla stegen under utandning 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8. Gå i lugn takt.Går det inte så minska antalet steg i förhållande till in och utandning. Varför man andas ut längre än in är för att tömma lungorna ordentligt innan nästa andetag. Ett sätt att fördjupa andningen. Jag har fått frågan om det är det bästa sättet att andas, (att andas ut dubbelt så länge som man andas in) men det är bara en av många övningar som hjälper till att fördjupa andningen och öka medvetenheten. Sluta om du känner yrsel eller annat obehag, överdriv aldrig. Ta paus. Prova vid senare tillfälle.Godnatt, kanske kommer jag i säng innan elva idag! ler

intensiv dag! Först jobb och sedan 50-års kalas som började redan kl 5 på eftermiddagen. Knytkalas och uppträdande. Det fick bli en potatissallad och så fick jag göra iordning ett presentkort på en behandling. Mycket att göra på den lilla stunden mellan jobbet och festen. Gudskelov var bilen jag fick skjuts med sen så det blev en kort "powernap", annars vet jag inte hur jag skulle orkat.Kul med kalas. Kul också att se hur olika det kan vara. Personen som fyllde år idag är inte ett dugg intresserad av alkohol och det sätter sin prägel på festen, även om det förekom både vin och öl. Men det var mycket uppträdanden av alla de sorter. En del dikter, en del sånger, musikuppträdanden, och eurytmiframträdanden. Ja, det är verkligen häftigt att se hur olika det kan vara och ändå vara kul!Hmmm ska kanske börja fundera på om jag ska ha en femtiårsfest ... har några år på mig. Hur skulle den se ut i så fall?Nu är det sent igen och jag är trött, igen.Godnatt alla vackra människor!