idag har gått och jag har inte haft ett dugg ont i ryggen. Det känns nästan konstigt. Det var inte bara träningsvärk, det var något mer, en nerv som var i kläm, som jag trodde ett tag. Men det lossnade igår under tonmeditationen. Med en inomkroppslig explosion. Finns inget ord som inomkroppslig, jag vet, men det var precis det, det var. Det är så märkligt. Känner mig ovant fri. När jag var tillsammans med mitt ex längtade jag efter att han skulle se vem jag var "bakom". Att han skulle uppskatta mig, inte för det jag gjorde, utan för det jag var. Jag ville utforska hans själ och trodde att han skulle vilja utforska min. Hans mun sa att han ville samma sak som jag, men hans handlingar visade att han inte var intresserad. Det tog mig lång tid att förstå. Jag har den här bilden inom mig; bilden av en relation som är ständigt utforskande, som hittar nya saker, nya känslor. En relation där ingen av oss blir en institution och där man, trots att man känner varandra utan och innan, ändå kan skapa utrymme för ständig fördjupning och förändring. Men kanske måste man vara intresserad av att utforska sig själv innan man vill utforska sin kärlekspartner och sin relation till kärlekspartnern.Jag trodde att om man hittade en modig person som inte var rädd för att spränga gränser så skulle lyckan vara gjord. Men mod kan se olika ut för olika personer. Gränser kan vara olika. Det behöver inte handla om att göra drastiska saker som att flytta, byta jobb eller starta barnhemsverksamhet i Sydamerika. Det skulle kunna handla om att fortsätta vara nyfiken på vad som finns mer i den andres själ. Att se hur långt man kan sträcka det ömsinta. Att våga beröra med handen, inte bara ta på eller klappa. Att skapa verkliga möten. Varje dag, inte av en händelse en gång om året. (Nåja, kan förstå att det kanske är en utopi att det skulle vara varje dag, men om man ändå får önska?)Och det kan man bara göra om man är fri. Om man har tillit till varandra. Och om man är intresserad av att se in i sig själv. För kanske är det förutsättningen för en bra relation; att man sköter om sin relation till sig själv. Till sin Livsgnista, sitt Ljus. Eller så är man nöjd ändå. Det finns säkert många som är det. Nöjd med att allt är som det har varit och rädd för att det ska hända något som förändrar. Och det är också precis som det ska. Allt har sin tid.Men jag har en känsla av att många kvinnor längtar efter något mer i sin relation. Och om man ser på otrohet hos både män och kvinnor så verkar det ju som att också männen vill ha mer eller något annat. Men det är svårt att sätta ord på det. Det finns inget som speglar den längtan i samhället. Tillfälliga förhållanden skapar mera tomhet, vilket leder till fler tillfälliga förhållanden. Sex blir en drog som ska fylla mörkret. Vi tror att någon annan eller något annat ska fylla det där tomrummet. Men vi kan bara göra det själva. Och när vi gjort det, då kan vi kanske ge den andre det vi längtar efter själva.Jag vet inte. Tankar om kvällen. Vem kan säga vad som är sant? Jag vet bara vad jag längtar efter.Godnatt alla vackra!

sov jag som en stock, inga drömmar, bara djupt och gott. Men det var mycket som rörde sig inuti innan jag domnade bort, så det tog en stund. Lång dag idag. Får vara glad om jag är hemma innan 6. Men det känns ok. Ibland har det känts tröstlöst, skönt när jag känner att jag orkar.Det blir en bra dag.