bara säga att det har kommit nya besked ... nu heter orkanen Per (enligt norrmännen?) säger min informationskälla "S". Det är ju också ett käckt namn :-)Godnatt alla vackra!

fördelar med att bo i en skog. Men det finns nackdelar också ...S berättade att orkanen den här gången heter Felicia. Fint namn! Det har blåst rejält, kan man väl säga, utan att överdriva. Åkte inte iväg på ett möte i morse, det kändes inte riktigt motiverat att ge sig ut. Men Svärsonen fick ju körkort i torsdags och han och dottern skulle vara barnvakt i hans familj så det fanns ingen tvekan för dem över att ge sig iväg. Två träd på stora vägen bara några hundra meter härifrån. Kanske gjorde honom mer uppmärksam än han skulle varit annars? Skogsvägen, däremot, från huset till stora vägen var inga problem. Fri från träd. Två timmar senare går jag och kollar. Då ligger två jättegranar, inte tvärsöver vägen, utan längs med, med topparna nedåt. Släktingar kommer för att röja. Innan de har kommit fram har ännu ett träd fallit över vägen. Så det blev till att röja. Så då fick jag dagens motion utan att behöva fatta något beslut om vad jag skulle ta mig för!Igår både dansade jag och cyklade. Cyklade i 6 minuter (för att inte överdriva :-) ) och dansade en låt. Kan man ju inte säga var att ta i. Tog ett par promenader också.Eftersom dagen idag var en riktig innesittardag fick jag startat upp den gamla datorn vi fått av snälla släktingar ( släktingar kan verkligen vara bra att ha!) så att sonen kunde sitta och spela sitt Wow på den här och jag kunde ägna mig åt skrivandet på boken. Känns verkligen bra! Det är så sällan jag skriver när barnen är här. Antingen har de datorn eller så vill jag vara med dem och inte sitta upptagen. Ja, kära hjärtanes, som min mormor skulle säga. En vet inte vad som väntar en. Men inga träd på huset eller bilen. Det är bra. Ska nog kunna komma iväg till jobbet imorgon.

är fullt. Ska jag aldrig få gå och lägga mig? Svårt att slänga ut ungdomarna. Dataspel (Wow - nyinköpt) och kortspel. Trevligt. Men när ska jag få sova? Kanske kan lägga mig ändå. Egentligen sitter vi nog här och väntar på orkanen som är utlovad. Mitt i skogen är det inte något vi ser framemot, sonen är orolig. När Gudrun hälsade på för två år sedan låg träden som tändstickor över vägen. Men de träden har ju redan blåst ner så det är bara att hålla tummarna för att inga nya välter. Vad annat kan man göra?Tänker gå in på vädersajten och kolla.Godnatt alla vackra!