precis en vecka sedan jag cyklade sönder min rygg genom att sitta 45 minuter i en felaktig ställning på en träningscykel. Varför tar jag i så vansinnigt? Känslan av att vara duktig? Göra mycket på en gång så är det gjort? Ryggen är bra nu, mer eller mindre, men jag undrar verkligen vad som driver mig. Ibland. Vid andra tillfällen blir jag bara sittande.Såg ett utskick på min mail som handlade om motion. Köp ett hopprep, stod det. Hoppa 15 minuter och vänta fem, sex timmar och hoppa 15 minuter till. Det gör bättre nytta än att sträckträna en halvtimma. Det har med förbränningen att göra. Tydligen förbränner man mer vid 15 minutersträningen x två än vid en halvtimesträning. Köp en rockring! Hoppa tvist (det stod inte, det kom jag på nu), dansa, rocka loss! Vad i all sin dar är det som får mig att låta bli att göra det där enkla, det som var så roligt när jag var barn ... och som fortfarande är roligt!?Varför tror jag att det måste vara jobbigt och kräva mycket av mig när det kan vara så enkelt? Hädanefter ska jag tänka enkelt. Ska inte cykla mer än 15 minuter på cykeln. Åt gången. Ska gör dom där enkla yogaövningarna som är lite energikrävande lite oftare. Ska faktiskt köpa ett hopprep. (Gäller bara att komma ihåg det.) Och rockring! Jag älskade det som tolv,trettonåring. Hade en specialgjord av pvcrör som var lite större och lite tyngre än de man köpte. Jag kunde rocka från halsen och nedåt. Det var roligt och jag minns att jag tänkte så bra medan jag höll på.Att röra sig har inte bara med kondition och styrka att göra. Att röra sig får kroppen att släppa gamla muskelminnen så att de kan komma upp till ytan och försvinna. Det vet jag ju. Nä, jag ska fortsätta att dansa. Inte bara på frigörande dans i sta´n i grupp. Utan också hemma, jag har ju både tid och plats. Nu ska jag bara komma ihåg det här också ...Och så var det det här med att komma i säng i tid. Godnatt! alla vackra