Jullov! En liten sovmorgon innan det andra jobbet tar vid. Talat med en skolsköterska som bekräftar att det går något som liknar det jag/vi känner med huvudvärk, trötthet och diffusa smärtor. Det är bättre för mig, men dottern tog en hemmadag idag ... igen. Ska inte fastna här nu på morgonen, det tar ju längre tid att skriva än jag tror. Men något håller på att landa i mig och frågan är om jag har modet att erkänna det. Att vara fullkomligt sann mot sig själv kräver en massa självrespekt. Har jag det?Kan bara berätta om igår, då en ung man plötsligt slog sig ner vid mitt bord när jag tog en kopp té. Han skulle komma på massage till mig senare så han visste vem jag var, men inte mer. Han berättade mycket om sig själv, ovanligt öppenhjärtig. Så berättade han plötlsigt att han har ett fast mål som han ska uppnå inom tre månader. Han håller på att skriva en bok och den ska färdig då. Om två år ska den vara översatt till två andra språk. Sedan ska han skriva fler. Jag tänker att tillvaron ser till vi får till oss vad vi behöver. Jag skulle också kunna sätta upp ett sådant mål. Då prioriterar jag mitt skrivande. Utan mål är det något som sköts med vänster hand i händelse av tid. Mera senare.

SKA jag lägga mig tidigt. Därför ska jag inte skriva någonting här ikväll. Mer än att jag håller med om att det är fantastiskt att bli inspirerad av andra människors tankar och funderingar. Mer i morgon.Godnatt alla bloggar! (Ska gå in och säga godnatt till sonen ... han gillar det fortfarande, häftigt!)

Jag har skapat min första omröstning!

egentligen som hindrar mig från att vara helt klar i mina tankar och önskningar? Vad är det som får mig att glida bort i ovidkommande bilder och idéer när jag ska fokusera mig på vad jag vill ha och hur jag vill ha det? Är det bara trötthet eller handlar det också om en rädsla för att det ska vara sant, det där som jag är övertygad om; att vi skapar vår egen verklighet? Att jag är rädd för vad det egentligen innebär? Fru Fundersams förslag om att min dröm handlar om att jag fortsätter att ta ansvar för andra har med detta att göra. Att ta ansvar för andra är ett sätt att smita ifrån ansvaret för mig själv. Om jag tar så mycket ansvar för andra att jag inte får tid med mig själv, mer än för att vila (så att jag ska orka fortsätta ta ansvar för andra ...) så kan jag ju inte bestämma mig för hur jag vill att mitt liv ska se ut. Hmmm .... om traktorn är min livsinriktning så kördes den först av någon som inte ville någonstans och sedan stod den still. Det är väl ungefär så det känns just nu. Utan att vara negativ så kan jag nog säga att jag inte vet vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta just nu. Jag har ingen utom barnen att ta hänsyn till ... ändå kan jag inte bestämma mig. Fast jag vill förstås skriva färdigt min bok, det är nog huvudprioritet. Att det ska bli en bok över huvud taget. Och jag vill att den ska spela någon sorts roll. Och självklart vill jag att ekonomin ska bli stabil. O jobba mindre. Och så vill jag träffa en vän och älskare. Jamen, det ser ju ut som om jag vet vad jag vill! Vad är det då som fattas? Fokus. Jag tror att det är fokus. Och jag saknar fokus för att jag inte vågar fullt ut. Att lyckas. Vad skulle hända då? Ja, då skulle jag få ta ansvar för mig själv och mina val helt och hållet. Äsch, det är ett resonemang i cirklar. Jag är bättre på att tala om för andra hur de ska göra för att komma vidare än jag är på att tala om för mig. När jag tänker på det viset ... och tänker på drömmen och på att inte ta så mycket ansvar, kommer jag igen att tänka på att det är viktigt att ha ROLIGT. Jag, som är ganska rolig (tycker jag själv), fast jag har tonat ned det genom åren, behöver ha riktigt, riktigt roligt. Skratta och släppa alla krav och all ... vuxenhet. Det gör jag på sätt och vis i revygänget. Men jag kan göra det mycket mer. Så den mannen jag träffar måste kunna ha roligt! För jag har den här sidan av seriositet som har lätt att ta över. Tänk, när jag var gift kände jag det som att jag fick akta mig för att skratta. Det var inte roligt. Ska ta ett snack med ILVL igen. Att skriva lite varje dag är jättebra. Det benar upp saker för mig, även om det ser hur rörigt ut som helst utifrån. Har gått ur alla dejtingplatser. Jag vill ju PRATA och det gör jag här. Här kan jag säga precis vad jag vill utan att anpassa mig. Ska jag träffa någon får det nog bli "live". Det börjar bli dags nu ... kroppen vill bli hållen och hålla. Ska försöka göra en omröstning. Det ska väl inte vara så svårt?

lika fascinerad av hur stor skillnad det är på en människa (o det är ju jag som är normen i det här fallet) före hon har vilat och efter. Märkte under middagen hur okoncentrerad jag var. Hängde inte med i barnens samtal, glömde vad jag nyss sagt och brydde mig faktiskt inte särskilt mycket. Röjde efter maten, men orkade inte göra i ordning ordentligt. Barnen ville att jag skulle göra dem sällskap vi tv:n och jag kände mig kluven mellan mig själv och dem. Men fattade att jag inte var vidare trevlig som jag var. La mig i sängen och försvann bort efter två sekunder. 25 minuter senare kom jag tillbaka till verkligheten och var som en ny människa, kommunicerbar och riktigt trevlig, om jag får säga det själv. Detta kan jag glömma gång på gång. Att allt som behövs kan vara en liten stunds semester från omvärlden och så är man tillbaka på banan igen. Funderar på min dröm men har inte hittat något konkret att ta på. Att det var revygänget som var med kan vara symboliskt för att världen är en slags teater där vi spelar upp våra roller för varandra utan att någonsin visa vem vi verkligen är. ( Nu släpper jag bara på det som dykt upp när jag funderat). Känslan av att vara den enda som vet vad empati är känner jag igen från ungdomsåren, det var många gånger jag tyckte att jag stack ut ordentligt, trots att jag gjorde mitt bästa för att inte göra det. Vilken människa har inte känt så? Jag kunde alltid känna vad andra människor led av och förstod inte varför många var så kalla. Men kanske verkade jag kall själv när jag försökte stänga av och göra mig hård?Traktorn? Ingen aning. Vad kan den står för? Att köra bil har jag hört handlar om riktning i livet. Kan traktorn som blev stannad handla om min riktining i livet? Den stod ju i princip still och min ( i drömmen) virrige far körde den. Men alla personer i min dröm är delar av mig själv, så även han. Och traktorn.Min far, ja ... i drömmen var han på något sätt fullständigt oskyldig. Hans ögon var ren oskuld. Han gjorde som de andra sa och hade inte en skugga av tvivel eller misstänksamhet över sig. När jag tänker på honom nu kan jag känna att så vill jag också vara. Han betraktades som sinnesförvirrad, gådd (?) i barndom, åderförkalkad, gaggig, men på ett sätt var han fullständigt hel. Som om han såg allt gott som finns istället för rädslan. Jag vill förstås helst inte betraktas som sinnesförvirrad, men det där fullständigt oskyldiga ... tänk om vi vågade se världen på det viset ... Har haft en fin dag till. Det är härligt när barnen är här. Mötte en kvinna på en julmarknad jag var på idag och hon såg så förvånad ut när vi möttes. Du ser så ung och frisk ut, sa hon, och jag kunde se att hon menade det. Det är roligt att höra. Sist vi sågs var för snart fem år sedan, precis innan jag fick mitt sjukdomsbesked och hela karusellen drog igång ordentligt. Det är härligt att få sådana kommentarer. Nu ska jag se till att komma i säng. Måste ju inte hålla mig uppe tills jag är så trött att jag faller ihop. Det finns så mycket kärlek i världen. Det är underbart. Godnatt alla vackra människor. Dröm fint! Det ska jag göra :-)

att sitta framför en vedeldad ugn och baka bröd en hel dag. Det är varmt, och det är mysigt. Min mor berättade om en tradition som hennes far hade i sin barndomsfamilj. Man bakade allt möjligt innan jul och alla barnen fick en hög med bakat. I botten fanns en brödkaka av varje slag man bakade(allt var gjort i "barnstorlek"), ovanpå det låg en julbulle, ovanpå det en kaka av något slag och överst låg det smaskigaste, någon form av godis. Dessa julhögar sparades ofta till långt in på våren. Nåja, jag förmodar att godiset gick åt rätt fort. Men när det väl skulle ätas var brödet ofta hårt och gammalt. Det kunde vara det enda de fick på jul. Det är inte så länge sedan. Så mycket som förändrats på kort tid. Men jag har haft en underbar dag i dag. Båda mina barn var med en stund och nu på kvällen har vi röjt hemma i köket och tittat på film. Kan man ha det bättre? Tror inte det. Känner mig ordentligt grundad, stabil på något sätt. Ryggen försöker fortfarande tala om något för mig ... vad vet jag inte. Men antar att det ger sig. Tiden rullar på och jag tycker att det är svårt till och med att få tid till att svara på sms. Ändå är jag inte alls stressad. Känner mig oerhört mycket här och nu. En sak i taget. Drömde inatt att hela revygänget var hemma hos mina föräldrar och fixade i ordning saker. Min far körde en traktor (?) när min kusin kom och drog ner honom från den. Kusinen sa att han var för gammal för att köra traktor. Min far gjorde snällt som han blev tillsagd. En kvinna började håna min far för hans tillkortakommanden (som jag inte ens visste om, visst är han gammal, visst är han lite glömsk ... men så farligt var det väl inte?) och jag blev rasande. Fullkomligt rasande. Jag slet tag i hennes skjortkrage och väste henne upp i ansiktet att hon skulle ha respekt för min far. I drömmen mindes jag vad jag lärt mig; att agg är som en ögonbindel för klarseendet, och visste inte om jag fick lov att bli arg. Men kunde inte låta bli. Min far kunde inte försvara sig och ingen annan än jag gjorde det. Det blev alldeles tyst bland dem som var där. Alla, inklusive min mor, bara tittade på mig. Det var en mycket obehaglig känsla av att vara alldeles ensam och av att ... så svårt att förklara ... ha tagit ansvar för någon jag inte borde behöva ta ansvar för, som dessutom inte förstod någonting. Som att jag var den enda personen där som mindes medmänsklighet och vad det betyder. Men det var jag som var "fel".Ingen i revygänget skulle göra så. De är alla varmhjärtade människor. Måste fundera över vad det betyder. Drömmen lämnade en besk känsla kvar i mig. Min far? Över 80 och en pärla. Något glömsk, men väldigt pigg och vital. Det här är typiskt en dröm som jag inte har lust att titta närmare på. Det känns obehaglig. Även om jag i övrigt är i balans så visar den att det finns något jag borde ta tag i och som jag inte vill.Shit. Nåja, jag ska öppna mig för budskapet i den.Gonatt bloggen!

i avslappningens tecken, vill jag bara säga att jag, precis som La dolce vita, inte heller kan kolla in alla bloggar jag skulle vilja kolla in. Tiden räcker inte till. Dessutom har jag inte lärt mig att svara på inlägg på min egen sida. Jo, en gång har det lyckats, men jag minns inte hur jag gjorde. Jag tänker att jag kan lägga detta till min kravlista på mig själv, att lära mig och att hinna, men jag vägrar detta. Var och en får helt enkelt vara säker på att jag läser och tacksamt tar emot varje inlägg. Och ibland lyckas jag svara på ena eller andra sättet. Fru Fundersam undrade om de två som går från huset i min vision är delar av mig själv, och jo, det tror jag att det är. Det är bara några månader sedan jag till fullo lyckades integrera min maskulina och min feminina sida i mig själv. men sedan dess har dessa båda samarbetat bra i den helhet som är jag. Kanske är det därför jag är färdig att gå vidare till nya äventyr i mitt liv. Vad jag vill:Göra världen till en bättre plats att leva på . Inte vara rädd för att bli ekonomiskt oberoende. Träffa en kärleksfull och god medmänniska att ha som vän och älskare.Idag finns det inga tänkvärda tankar i min blogg. Jag är trött och har ont i ryggen. Typiskt tecken på att jag behöver vila och/eller förändra något i mitt liv. Hade förresten en lustig upplevelse idag! Skulle möta en alldeles ny vän, som jag känner är en speciell människa. Hon hade glömt sina regnbyxor i min bil. Vi skulle ta en kopp te på ett fik. När jag kom dit satt en annan kär vän där med henne ... och min speciella utmaning som var med på min meditation i söndags! Och plötsligt satt vi fyra kvinnor där. med gemensamma intressen (världens andliga växande, kan man väl säga) och det kändes alldeles underbart befriande. Min "utmaning" känns nu alldeles avslappnad och som en syster, mer än som en ... förälder. Det är så speciellt att ha sådana vänner där vänskapen knyter en samman på ett alldeles speciellt plan. Jag är såååå tacksam för det.Nu ska jag ramla i säng. Tunnbrödsbak i morgon! Godnatt, alla vackra människor!

just lärt mig en ny sak. Hur man kan göra för att förlora texten. Nåja, det fanns kanske en mening med det också. Jag tänkte i alla fall på att jag betraktar livet som ett äventyr. Och man kan inte mer än dö. Vilket - faktiskt - är en del av livet. Som alla äventyr innehåller livet glädje och sorg, utmaningar, smärta, lust, och ständigt nya överraskningar. Under snart sju år har jag gått igenom ... en reningsprocess kanske man kan kalla det. På olika sätt har mitt liv varit hotat. Det låter ju väldigt dramatiskt, men när jag var mitt upp i det var det bara något att ta tag i. Det gällde att överleva från dag till dag under en lång tid. Efter det gällde det att överleva psykiskt och inte bli galen av vrede och själslig smärta. Men jag lärde mig att se att det inte var lyckan som var en illusion, utan all denna förtvivlan och all denna smärta. DET var illusionen.En dag var det över. Då betraktade jag mig själv och visste inte riktigt hur man gjorde när man levde utan att kämpa. En dag insåg jag att det inte fanns något att kämpa med eller mot längre. Att jag var, i alla fall i någon bemärkelse, fri. Det var färdigt. Antiklimax. Och samtidigt en sådan befrielse!!! Men efter det tog en annan resa vid. Undersökningen av hur det var att leva fri. Om jag kunde säga ja till det och vad det i så fall innebar. I relationer, arbete, kreativitet, livslust. Och där är jag nog fortfarande. Min blå vision med dunig vass fortsatte en aning i morse. De båda ljusgestalterna gick ner till bryggan och väl där angjorde ett skepp vid den. I månskenet såg det också vitt ut. Vad jag kan se går de ombord. De lämnar något som är färdigt. Kan det vara så att jag går in i en ny fas? En ny oviss framtid, men trygg i mig själv ...